LITE OM MIG............

Den 7:e mars 2005 var en väldigt speciell dag för då föddes jag på kennel Balzac. Fader Ch Leyendas Spongebobsquarepants och Moder Ch Balzac Moster Gudrun.

Min matte hade inte alls tänkt sig en pojke och absolut inte en vit/fawn färgad. Men jag fick henne snabbt på andra tankar. Lilla, lilla jag var så rolig och självständig, som redan då vågade gå för mig själv och rulla en boll min dubbla storlek. Matte blev charmad, betagen och förälskad!

Långt senare skulle hon förstå att dessa egenskaper, som självständig och ”ensam är stark”, inte är helt fördelaktiga och kan resultera i diverse problem. Mer specifikt i mitt fall, en extrem jaktinstinkt som innebär att jag inte kan gå lös och bara släppas på väl utvalda platser med högt stängsel. En besvikelse för min matte som drömt om att kunna promenera med sin första egna hund lös i skogen. Men alla problem går att leva med och vi har funnit vår väg. Jag och min älskade matte vandrar tillsammans på livets krokiga väg, ett sammansvetsat litet team och vår kärlek till varandra blir starkare för varje år som går.

I livet med mig blir det aldrig långtråkigt. Man kan säga att det finns ett regelbundet inslag av action/drama! Ett litet urval på händelser kan låta så här: brutet ben i jakt efter hare, sprungit ifrån dagisfröken på Gärdet och hem till dagis på Valhallavägen, jagat skateboard åkare på t-bane perrongen, kastat mig i 0-gradigt vatten och simmat ut i jakten efter svanar, hoppat från stängslade fårhagar i jakt på det som lockar på andra sidan mm. Och matte’s reaktion till allt detta är allt som oftast en blandning av gråt, skratt och djup frustration. Men likväl som min matte är unik i sin person, så är även lilla jag det. Matte accepterar mig fullt ut som jag är och jag vet att hennes hjärta svämmar över av kärlek för mig.

Denna blogg är främst till för matte själv. En slags dagbok/dokumentation över vårt liv tillsammans och något som matte tror hon kommer ha stor glädje av långt i framtiden när jag springer fritt i hundhimmelen. Men om någon händelsevis tittar in här säger jag välkommen och enjoy :)

P.S det är på sin plats att påpeka att jag är bilingual och därför blir det en del ”swinglish” här på min blogg. Matte är ju född i lilla landet New Zealand ”down under”, där hon bott i olika omgångar i totalt ca 23 år. Men vi lever ju i en globaliserad värld så……..who cares, egentligen, att det blandas med språken lite hit och dit ;)

onsdag 15 augusti 2012

Till och från hunddagis.........

 

Ungefär så här ser det ut varje dag när jag & Matte transporterar oss till och från mitt dagis......





My goodness.......imorse var jag dunder bajsnödig och hann inte många meter hemifrån förräns det var dags. Matte säger alltid att jag har en väldigt "bra" mage. Vet inte vad hon menar men det låter ju bra :))

Nu har vi hunnit igenom t-bane spärrarna och är i hissen på väg ner i underjorden


Nu kommer tåget......så jag & Matte gör oss beredda att boarda rätt vagn, det ska va en vagn där hundbilden inte är överkryssad. VARFÖR DÅ undrar jag? 
Finns det verkligen vagnar fulla med folk som INTE gillar hundar? 
 Kan det va möjligt???


Snart är vi ovan jord igen. Nu står vi i rulltrappan. Matte lyfter mig alltid på och av i rulltrappan. Varför? Jo, för jag kan fastna med mina klor och det skulle ju vara förfärligt!!


Här är vi precis utanför mitt dagis och jag passar på att pressa ut ett par droppar till.......


Nu har en av mina fröknar, Sofie B, tagit emot mig och strax ska jag gå upp en trappa till mitt rum och vila en halvtimme innan vi beger oss ut på långa morgonpromenaden.


Hoppsan......vad dagen gick fort, för nu är det hemgång för mig. Här ligger jag och väntar på att fröken ska ropa "Milou"......för då vet jag att Matte står en trappa ner och väntar på mig :)


Jag och mina rumskompisar känner alltid en viss anspänning när klockan har passerat 17.00 för vi VET att våra mattar/hussar snart är på ingång.


Hejdå Dog Planet för idag......vi ses imon :)


Idag kom det inga bussar så jag och Matte gick från dagis till Stadion för att ta t-banan hem. Det blev ett evinnerligt pinkande och Matte räkande till över ett dussin ggr. Till slut kan jag med viss möda bara lyckas pressa ut någon liten fjuttdroppe.
Men det är viktigt att pinka in sig både här och där :)


Suck........Matte är lite irriterad för det är 7 minuters försening på tåget. Jag är också trött och vill bara hem fortare än fort!


Äntligen kom tåget......och tack och lov åker vi bara ett par stationer och jag passar alltid på att vila huvudet på sätet.


Yippeeee............vi är vid målet, vi är HEMMA :)) Nu blir det en lite vilostund för mig and sen vankas det smarrig middag och grissknorr till efterrätt!

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Poppy15 augusti 2012 kl. 21:28

    Såklart måste man pinka in sitt revir överallt, det vet tom jag som är tjej! Jag förstår att du är trött när du kommer hem.

    SvaraRadera
  2. Anonym15 augusti 2012 kl. 22:30

    Vad spännande att följa dig till dagis och hem! Du är ju en riktigt van resenär i storstaden. Mio är ju en riktig glesbygdstomte, han har aldrig ens åkt tunnelbana. Kanske en miss i hans uppfostran.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)