LITE OM MIG............

Den 7:e mars 2005 var en väldigt speciell dag för då föddes jag på kennel Balzac. Fader Ch Leyendas Spongebobsquarepants och Moder Ch Balzac Moster Gudrun.

Min matte hade inte alls tänkt sig en pojke och absolut inte en vit/fawn färgad. Men jag fick henne snabbt på andra tankar. Lilla, lilla jag var så rolig och självständig, som redan då vågade gå för mig själv och rulla en boll min dubbla storlek. Matte blev charmad, betagen och förälskad!

Långt senare skulle hon förstå att dessa egenskaper, som självständig och ”ensam är stark”, inte är helt fördelaktiga och kan resultera i diverse problem. Mer specifikt i mitt fall, en extrem jaktinstinkt som innebär att jag inte kan gå lös och bara släppas på väl utvalda platser med högt stängsel. En besvikelse för min matte som drömt om att kunna promenera med sin första egna hund lös i skogen. Men alla problem går att leva med och vi har funnit vår väg. Jag och min älskade matte vandrar tillsammans på livets krokiga väg, ett sammansvetsat litet team och vår kärlek till varandra blir starkare för varje år som går.

I livet med mig blir det aldrig långtråkigt. Man kan säga att det finns ett regelbundet inslag av action/drama! Ett litet urval på händelser kan låta så här: brutet ben i jakt efter hare, sprungit ifrån dagisfröken på Gärdet och hem till dagis på Valhallavägen, jagat skateboard åkare på t-bane perrongen, kastat mig i 0-gradigt vatten och simmat ut i jakten efter svanar, hoppat från stängslade fårhagar i jakt på det som lockar på andra sidan mm. Och matte’s reaktion till allt detta är allt som oftast en blandning av gråt, skratt och djup frustration. Men likväl som min matte är unik i sin person, så är även lilla jag det. Matte accepterar mig fullt ut som jag är och jag vet att hennes hjärta svämmar över av kärlek för mig.

Denna blogg är främst till för matte själv. En slags dagbok/dokumentation över vårt liv tillsammans och något som matte tror hon kommer ha stor glädje av långt i framtiden när jag springer fritt i hundhimmelen. Men om någon händelsevis tittar in här säger jag välkommen och enjoy :)

P.S det är på sin plats att påpeka att jag är bilingual och därför blir det en del ”swinglish” här på min blogg. Matte är ju född i lilla landet New Zealand ”down under”, där hon bott i olika omgångar i totalt ca 23 år. Men vi lever ju i en globaliserad värld så……..who cares, egentligen, att det blandas med språken lite hit och dit ;)

fredag 13 juli 2012

En händelserik hemfärd från dagis............


.......och nu är jag officiellt en "råttmördare"!





Matte och jag hade en händelserik hemresa från dagis på sen em. Nu gick vi längs en häck utmed Valhallavägen, jag med nosen i backen, då det plötsligt skjuter ut en råtta från häcken, i princip i nivå med min mun.......snabbt som blixten öppnar jag mina käftar och har råttan i min mun, ruskar på huvudet febrilt och liksom hugger till över råttans rygg. Matte VRÅLAR......LOSS MILOU, LOSS, LOSS....... men jag vägrar släppa den stackars men nu väldigt döda råttan. Ett par kommer förbi och tar Matte’s kasse med vinflaskor så att hon kan hantera mig lättare. Denna mardröm.........ska den aldrig ta slut tänker Matte, som petar till mig kraftigt mellan revbenen och säger ännu ett LOSS.....och plötsligt öppnar jag käkarna och råttan dimper ner på marken. Matte tittar på mig, sin vackra fina pojke och kan liksom inte få ihop att jag precis dödat mitt första byte. Hon tycker så synd om lilla råttan. Precis när vi börjat gå igen mot bushållplatsen........så kommer det emot oss i vansinnig fart två unga killar på skateboards. OMG........tänker Matte, som vet att jag hatar dessa mest av allt, och vet att jag förvandlas på en mikrosekund till ett vrålande monster som absolut vill döda brädorna! Matte står stilla och håller hårt i mitt koppel och låter mig VRÅLSKÄLLA. Hon har lärt sig att i detta läge är det helt meningslöst att varken säga något eller peta på mig. Till slut försvinner skateboardåkarna och vi går vidare, bussen kommer och Matte kan äntligen pusta ut – tror hon – men när vi går mot bakre ändan av bussen (som man ska med hund) tittar hon upp och ser en helt fantastiskt vacker och STOR katt i sin mattes knä, inte i bur utan i koppel.  Ännu en gång tänker Matte.........OMG, som vet att jag och katt är dessvärre en mycket dålig kombination, då sätter jag i regel igång med mitt WR/LC jaga trasa skrik......så Matte vräker sig fram och försöker febrilt blokera min vy av katten med sina kassar. Och på något sätt lyckas hon med det tills vi ÄNTLIGEN kan stiga av vid Östra Station. Nu vill Matte bara hem.....fortare än fort! Väl hemma är det två omedelbara måsten för Matte: 1) tvätta mitt huvud/ansikte och borsta mina tänder LÄNGE!! 2) sätta sig i soffan med ett glas vin och pusta ut. Matte säger sen att det som återstår......är att hon på något vis måste få bort bilden av mig med råttan mellan mina käftar......innan hon gosar och pussar mig i mungipan igen. Varför då tänker jag, ibland förstår jag mig inte på min Matte!
......men senare på kvällen var vi best buddies igen, Matte hade lugnat sig och vi hade en mysig gosstund innan vi somnade rygg mot rygg
J


Alltid redo för jakt..........


..........som sagt, ska det DÖDAS RÅTTOR så ska det BORSTAS TÄNDER! Och just den här tandborstningen tycktes aldrig ta slut, Matte höll på i evigheter!! Jag tycker hon borde coola ner och inse det fina med att jag har sådana motpoler i min personlighet.  Å ena sidan, världens goaste och keligaste lilla buspojke, och å andra, en slipad och extremt fokuserad jakthund.
Kan inte bli bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar